På måndagen bokade jag in en lunchdate med Hinas. En bloggvän jag aldrig träffat förut men om man nu är i den kungliga hufvudstaden och han också är det så får man ju passa på. Hinas visade sig vara lika trevlig som en ljudtekniker från Gotland bara kan vara, men det är inte det jag tänkte berätta om. Utan det här:
Hinas och jag går till ett sushihak på Östermalm, bara vilket som helst liksom, och det minsta tror jag vi väljer. Det är som en pytteliten kiosk ungefär, med kanske 5 barstolar utmed två väggar och två vanliga små bord. Det sitter redan tre personer när vi kommer in och då är det crowded.
Vi beställer och sätter oss på ett par vingliga barstolar som har fjädring vilket innebär att det guppar till om man rör sig och jag skulle behöva spännband för att hålla mig kvar på min. Något som gör att jag får ännu svårare att hålla mig still är att killen som sitter i stolen bredvid mig som inte är Hinas, är Andreas Carlsson från Idoljuryn.
Jag spärrar upp ögonen mot Hinas, mimar fram "An-drea-s-Carl-sson-från-Id-oo-ol" och fnittrar förtjust. Alltså här har man gått och glatt sig åt en glimt av Lena Endres regissörman när jag åkte genom Söder dagen innan, nu ter sig den glimten som lika märkvärdigt som ett möte med grannen vid brevlådorna.
Andreas Carlsson liksom, med värsta solglajjerna och en hög stämma i mobiltelefonen så man riktigt förstår att a celebrity is in the building. Hinas tänker att jag är en riktig lantis och jag känner mig förvirrande lik fyrabarnsmorsan Mona i "Livet är en schlager" men jag kan bara inte dölja min entusiasm.
Jag viskar att det här banne mig är en tia i kändisspotting, men Hinas tycker att ett foto när Andreas ger mig en puss på kinden är en tia. Hinas undrar om han ska fråga, och jag piper "Neeeej" för hur roligt det än må vara att se en kändis så har jag mina gränser. Jag vägrar att öppet behandla en kändis som om jag vet vem han är, det finns nåt i mig som bara säger nej till att upphöja någon pga att han varit med i TV. Undantaget är när jag gick förbi Jonas Gardell förra året då jag var tvungen att säga "Hej Jonas, du är bra." Men så är ju Jonas väldigt.... bra också.
Sushin kommer in och vi måste byta bord för jag kan inte hålla mig kvar på barstolen. Det blir för mycket att hålla balansen och äta med pinnar medan man krockar armbåge med Andreas. Stjärnglansen tar för stor plats.
Det var bara det jag skulle berätta om.
möter 
Ha ha ha - söta du, underbart beskrivet.
Jösses! Du måste ha varit helt slut efter allt detta!?!
Underbart kul!
Min man och jag har alltid kändisjakten (vad är det med oss östgötar) när vi är i Stockholm. För några år sedan bröstade jag mig fint efter att ha stått bakom Bo Lundgren (förre moderatledaren... ingen minns honom numer) i kö på NK. Tänkte att jag lätt vunnit den omgången. Inget händer under helgen vi är där och jag leder jakten stort... på väg ut från stockholm på slingriga gator då vi måste leta inredningsaffär, stannar vi bilen och ska fråga om vägen. En annan bil med öppen ruta verkar bra.... min man lutar sig ut genom förar fönstret och frågar föraren i den andra bilen... som råkar vara... Björn Borg.... ridå.... för min jakt.... Min man vänder sig om innan han frågar om vägen och bara gör tummen upp mot mig... ;)
Tack för du fick mig att minnas denna episod....
Ja, Andreas verkar gilla sushi. Mötte honom på East i tisdags efter vi varit på Teatergrillen. Glajjerna va på även vid 11-tiden... ;-)
Oj, det ÄR ju en tiopoängare!!!
J A .
P Å E N S K A L A T I L L H U N D R A ! !
=)
Vad Hinas? Att jag är lik Mona på en skala till hundra? SÅ lantis var jag väl inte? ( jo det var jag nog...)
Äääh, du, han är från Tingsryd - vet du ens var det ligger???
Hahahaa....åååh, vad avis jag blir, när jag var i den kungliga hufvudstaden förra sommaren gick mitt huvud fram å tillbaka (som om jag tittade på en tennismatch) i mitt kändisspanande - den enda "kändis" jag såg var en gammal avdankad tv4-reporter utanför Vasa-museet, vilken besvikelse liksom!!