Jag har varit i Vadstena på retreat. Jag trodde att man skulle vara tyst hela tiden och typ ringa i en liten klocka om man ville säga något. Att det skulle vara som i ett kloster. Att man skulle behöva prata teckenspråk för att få någon att skicka potatisen vid matbordet. Att jag skulle bli hemskickad för att jag inte kunnat hålla käften utan stört de andras längtan efter tystnad.


Fast det var inte så.


Man får bo i ett rum, gå till ett dukat bord och dricka hur mycket kaffe och te man vill. Man får göra vad man vill, vila, läsa, promenera, gå på gudstjänster. Gå till Dressman på gågatan. Eller inget av det. Eller alltihop.

Jag var först lite rådvill. -"Men herregud, får jag liksom SOVA i 30 timmar om jag vill?!?" frågade jag "ledaren".
-"Ja" sa hon. Och log.

Först gick jag in i mitt rum och bäddade sängen. För att jag ville. Typ. Sedan satte jag mig och tittade på schemat över vad man kan göra OM MAN VILL.

Jag lägger mig ner och börjar läsa. Får ett pirr i magen av VALFRIHETEN. Jag har aldrig känt mig så fri att göra vad jag vill så jag får nästan en adrenalinkick av det. Samma pirr som inför en FF-fest när man är 14 år. Jag kommer få magkatarr om jag inte lugnar ner mig och får ner pulsen.

Jag läser och läser, fast boken är på engelska så det är lite knöligt i början. Inte ens kul. Så jag KAN sluta läsa OM JAG VILL. Det är iskallt på rummet. Jag drar på mig mina norska raggsockar, alla tröjor jag har, en sjal ända upp i nyllet så det blir imma på glasögonen. Filt. Ska det vara så här kallt? Är det för att vi är nära klostret, så man liksom ska gissla sig lite, lida lite som Jesus gjort för oss?

Jaha, nej men titta, bakom gardinen finns visst en termostat. Jag vrider upp värmen. För att jag vill. Överleva.

Jag känner hur jag liksom vaggas in i sömn precis som Sir Väs på julafton.

Vaknar. Går ut i samlingsrummet och pratar med lite folk som också är där för att andhämta sig i Vadstena.

Vi talar om andlighet, om livet, om allt utom vädret, eller knäppa chefer, kyrkliga problem och sånt som annars lätt kommer upp när "kollegor" möts. Det känns nästan som vi är med i "Sommarpratarna" på TV. Fruktsamma samtal som man liksom planterar i sitt hjärta där de får växa som minnen.

Jag dricker ca 12 liter te med ljunghonung och bara är. Helt fantastiskt.



Så fruktansvärt kallt. Näsan var som en iskub.



Innan jag fick upp värmen låg jag och fantiserade om att väskan i hörnet var en tänd kakelugn.