Den handlar om en farbror som just heter.... Job.
Job gör som Gud vill, är lydig och ja han är en schysst kille helt enkelt.
Satan har just rest runt jorden och spanat in läget. Han träffar Gud som frågar om han sett till Job som ju är en sån hyvens kille. Jag tror Gud skryter lite över en av sina skapelser typ. Satan svarar att det inte är så konstigt att Job är snäll och trevlig när han har det så bra. Det går bra för hans gård och han har tio friska rosiga barn. Vem skulle inte vara go och glad och tacksam då?
Så Satan tar ett snack med Gud. Tänk om man skulle se till att ta bort Jobs ägodelar, är han lika trevlig och tacksam då? Gud säger "go for it."
Job blir av med det han äger. Inte kul alls. Men Job, han är fortfarande glad och tacksam för det han har.
Satan tar sig ett nytt snack med Gud. Alltså han har ju fortfarande boskap och friska barn...det är väl inte så konstigt om Job fortfarande går och trallar på sin gård?!? Satan drar sina långa äckliga fingrar genom sitt bockskägg "-Jag tar djuren och barnen ifrån honom, så ska nog smilet från hans mun torkas bort!"
"-Go for it" säger Gud. Vi snackar vadslagning här alltså.
Job mister sina tio barn, de dör efter en fest och djuren med. Fortfarande är han tacksam för det han har och gnäller inte så värst.
Gud är god, tralla-la-la. Herregud, han har ju ändå hälsan kvar, det är inte alla som har!
Satan pratar med Gud igen. "-Det är ju inte så konstigt att han är nöjd, han är ju ändå frisk... Om jag ger honom lite varblåsor, ja varför inte spetälska... så blir det nog annat ljud i skällan" föreslår Satan. "-Go for it" säger Gud och tar sig en kopp med rättvisemärkt te.
Nu är det inte så himla kul att heta Job längre. Men han klagar inte utan fortsätter att lovsjunga Gud, hans fru tycker att det är befängt, men Job menar att om man nu kan få så mycket gott av Gud så får man ju räkna med lite ont också.
Alltså tänk, han har mist det han äger, och sina fina barn. Men hans tjatiga asjobbiga fru överlever minsann och hon är på honom hela tiden, det i sig är ytterligare ett straff. "-Men hallå ta livet av dig, vänd ryggen åt Gud och ta slut på det hela" gnatar hon. Visst, hon tar ju hand om honom när han nu ligger med sina varblåsor men om hon bara kunde vara tyst!?! Tänk er frun i "Pang i bygget", fast hon inte ropar "Basil" utan "Jo-ob."
-"Jo-ob, vill du ha grävlingsoppa?"
-"Nej, jag är inte hungrig, låt mig sova."
-"Jo-ob! Liiiite Grävlingsoppa iallafall?!"
Hans tre kompisar kommer över för att visa empati, de sitter tillsammans i tysthet i sju dagar. (Vad nu det skulle göra för nytta... själv skulle jag väl baka bullar och ge bort, eller gå till apoteket och köpa nån salva åt min variga vän.)
Då lackar Job ur tillslut, nu jävlar alltså!!! Han förbannar den dag han blev född. Han pekar finger åt Gud och hans elakheter. En av karlarna tystar ner honom och menar att Gud inte har nåt intresse av att skada människor, att han står ovan sånt. Skyll inte på Gud liksom.
Nu kan inte Gud vara tyst längre, han snackar genom en storm för det hörs så bra då. Han säger att för att ett djur ska överleva måste ett annat dö, och att alla hans skapelser åberopar honom.
Job fattar till slut och ser hur Gud egentligen "jobbar". Då får han tillbaks sin hälsa, tio nya rosiga ungar och alla saker han blivit av med, ja tom. dubbelt så många djur som innan. Ja det var historien om Job.
Kärnan i det hela är teodicéproblemet, alltså: Hur kan Gud som är så god och allsmäktig, tillåta att en massa hemskt händer oss?
Men det var inte det jag tänkte vidröra, för jag känner mig lite för ytlig och glättig för det idag. MEN vad jag länge gått och undrat över är om hans namn faktiskt har med ordet Jobb och "jobbigt" att göra?
För det var ju rätt jobbigt att vara Job? Men till slut fick han lön för mödan, precis som vi får den 25:e varje månad när vi gått till jobbet...
Varför? För att han uppenbarligen är en sucker för vadslagning. Släpp inte in honom i Vegas för då vill man ju inte ens spekulera i hur det skulle bli.
Säg som det är: Du är inte för glättig. Du har bara inget svar. Du är inte bättre än vi andra på att humma nåt obegipligt.
JESUS. Enda svaret.
En tänkvärd historia skrivet på ett underhållande sätt (till skillnad mot originalet) och jag hade tänkt skriva världens smartaste kommentar men så såg jag kommentaren ovanför här och satte morgonkaffet i vrångstrupen för Jesus är inte alls enda svaret - för mig - och jag orkar inte gå i klinsch.
Inte såhär tidigt.
Inte idag.
Fiffi: Nej gå inte i klinsch, det leder inte till nåt fruktbart just i detta fallet tror jag. Man får helt enkelt tänka att för vissa är svaret Jesus, för andra kan det vara färgsättning! ;-)
Ta inte allt så allvarligt, inte ens det allvarliga...
Jag gillar ditt lite plötsliga framställningssätt, fast jag tycker väl inte att det är nåt fel på originalet heller...Och vart ens liv och tänkande hamnar, kan ju bero på vad man varit med om. För mig, som just nu inte är så glättig, handlar det om att lägga sig i Guds hand. Oavsett vad som sker.
Haha, härligt inlägg! :)
Sv: Nä jag är inte speciellt nervös för själva förlossningen, däremot är jag nervös för hela livet efteråt! Det kommer aldrig vara sig likt vårt nuvarande liv, det är det som gör mig nervös.. att inte veta vad som komma skall liksom! Även om jag vet att det kommer bli fantastiskt, så är det ju ändå någonting helt NYTT! :) Så, det är det jag menar med nervös! :)