Jag känner hur livet sakta rinner ur mig.

Det började med min födelsedag nyligen.

Vid frågan på vad jag önskade mig hörde jag mig själv svara "inget, bara jag får behålla hälsan." Sedan har det bara fortsatt.


Jag kliver upp i ottan fast jag inte behöver och tar ett foto på den underbara soluppgången. (Vem vet hur många gånger till man får se den liksom?)




Sedan tar jag del av Ingegerd i Uppsala's baktips från min mammas gamla bakbok som är tryckt 1977. Med största sannolikhet borde Ingegerd i Uppsala vara stendöd vid det här laget men hennes baktips lever vidare genom mig.



Ingegerd gjorde skitmycket grejer på 3 timmar.



Nästa gång ska ge mig på Gun-Ingers härliga recept. Hon blev en spätta på att baka eftersom hon blev mobbad för sitt namn. Och blev tvungen att gömma sig i köket. Ingen ville leka med Gun-Inger.

 


Kommentarer

Flygis:

Underbart!

2011-02-07 @ 14:41:53
Magda:

Fast det är kanske bättre att dö med frysen full av bullar? Då har du lämnat jordelivet som den Perfekta kvinnan liksom.

2011-02-08 @ 05:56:05
Tigerlilja:

Och det finns bullar till begravningen. Omtänksamt är bara förnamnet.

2011-02-09 @ 13:13:52

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.