Min pappa ligger tvångsinlagd mot hans starka vilja på US i Linköping och väntar på en bypass. Vi brukar skoja om att det är lättare att hoppa över honom än att gå runt honom. Han är och har alltid varit min stora idol, trots att han egentligen inte gjort sig förtjänt av det, konflikträdd som han varit under min uppväxt. Han har ett humör som en bålgeting på crack när han inte har sitt socker i balans (vilket han aldrig har eftersom hans första måltid brukar vara kl.23.00 på natten vilket är "sisådär" för en typ 2 diabetiker. Fast diabetes, DET har han inte alls enligt honom själv. (Att han har fått en blodsockermätare att använda är för att sjukvården inte vet vad de sysslar med.) Och hans tokhöga blodtryck är bara högt när hans sambo är hysterisk och tjatar, inte annars enligt honom. Nej, han är frisk.
Ja förutom nu, när han då är TVÅNGSINLAGD i ett fängelse som han själv kallar det. Han är så envis och korkad när det kommer till de här hälsobitarna att man bara skulle vilja skalla honom i ren ilska. (En omöjlighet då hans huvud är hårt som på en tjur.)
Och å andra sidan....... så är han en av de mest intelligenta människor jag känner (om man bortser från hans förlegade kvinnosyn och hans rasistiska ådra.) Det verkar inte finnas något vetenskapligt han inte förstår sig på.
Han är den enda människa jag känner som inte blir svindlande yr av tanken på att rymden aldrig tar slut. "-Varför skulle den göra det, tror du att det står en uppbyggd tegelmur i rymden rättsom det är va?" brukar han säga. Han kan räkna jättesvåra mattetal, berätta om inlandsisen, Magnus Ladulås, däcktryck, flygplansmotorer och hur reflexer rent tekniskt funkar. Han kan till ock med spela Für Elise på piano och halva Månskenssonaten med sina nariga chorizotjocka fingrar. Han kan klippa naglar jättebra på nyfödda bebisar och klor på Bengan. Han kan laga god och invecklad mat som tar evigheter ur den tyska tidningen Feinsmecker. (Då får man ta med sig lite snacks medan man väntar för middagen kan bli väldigt sen.) Han kan göra gudomlig Creme Brulé och smälta sockret med gasolbrännare som ingen annan. Han vet allt och lite till om världens alla viner och om urverk. Han kan prata flytande ungerska, tyska, franska, engelska och italienska. Det mesta har han lärt sig själv genom att läsa utländska tidningar -på toaletten. Han har också på senare år lärt sig visa kärlek och känslor på ett förbehållslöst sätt. (Så som det ska vara.) Det är inte lätt om man inte själv fått det genom modersmjölken, och det fick han sannerligen inte. Han kan nästan allt min pappa, förutom att få ut en enda ren ton ur en trumpet. Och hålla i pengar. Men sen kan han nästan allt.
Nu ligger han där, säkerligen sur, irriterad och ångestfylld över att behöva vänta.... vara beroende. Han är nog väldigt rädd för att något ska gå fel.
Precis som jag. Jag är vettskrämd. Så där så mina fingrar är iskalla fast jag sköljer dem i varmt vatten. Jag sköljer och sköljer men de fortsätter att isa. Man älskar ju honom så mycket.